Att lämna tryggheten

Jag letar lägenhet nu. Och det är extremt jobbigt. Jag hittade en jättemysig stuga på skutberget för 4000/månad. Men den uthyres från och med i mars, vilket är för sent. Och så skulle jag nog inte ha råd med den. Jag räknade ut att jag bara skulle få 1100 kr/månad i bostadsbidrag.
Nu har jag hittat en lägenhet i Skattkärr. Den är väl plan B, och Grums är plan C. Jag har mejlat annonsören och frågat om husdjur. Men den verkar lite… skum. Eller nåt.
Så krångligt. Jag vill verkligen inte lämna Karlstad. Jag vill inte flytta till Arvika efter studenten i väntan på universitetet.
Men jag kom förut att tänka på mina värderingar. Det spelar ingen roll vart man bor. Och tack vare internet så går jag inte miste om en massa möjligheter.
Varför är jag så nojig?
Jag kommer säga hejdå till Karlstad för alltid efter jag flyttat till Grums. Jag är orolig. Jag kommer snart lämna tryggheten här i Karlstad. Det är ett stort steg. Jag har aldrig flyttat hemifrån förut.
Men… om jag hade bott kvar här i Karlstad utan att behöva oroa mig för ekonomin även efter studenten så skulle jag nog ha fastnat här i några år till. Och det vill jag ju inte. Finns inga program på Karlstads universitet som jag vill läsa.
Funderar på Uppsala, sedan utomlands.

Usch. Vem har jag ärvt min nojiga och oroliga sida av?