Nightmare

Jag drömde en hemsk mardröm inatt/denna morgon.
Jag drömde att jag tvingades medverka i ett mord. Jag fattade inte varför. Min syster tvingades också vara med. Vi var på en helt öppen plats utanför ett sjukhus, där vi tydligen jobbade. Och alla kunde då se dådet. Männen som tvingade oss att vara med sade att killen de tänkte mörda hade… ja, jag kommer inte ihåg vad han hade gjort, men han hade gjort något brottsligt i alla fall. Jag frågade varför de inte kunde lämna honom till polisen istället. De svarade att döden skulle vara ett hemskare och därmed ett rimligare straff. Jag försökte argumentera med att i fängelset skulle han må dåligt mycket längre. Men de struntade i mig.
Jag grät och grät, och ingen människa försökte hindra dem, och ingen ringde polisen. Alla bara gick förbi som om det var helt naturligt.
När de hade dödat killen/mannen så tvingade dem mig att välja en färg på en utsmycknad som skulle klistras fast på en bil, som jag skulle få. Utsmycknaden var ett ben, alltså ett vanligt kvinnoben, med klackskor, tror jag. Eller så var det inte klackskor. Eftersom jag tvingades välja så valde jag grönt. Och så tvingades jag välja storlek.
Sedan så tvingades jag och min syster att följa med dem. Vi åkte långt ut till landsbygden. Vi kom fram till ett hus och gick in. Där inne var det en hel del folk som satt och pratade i mun på varandra.
Några vänner till min syster var där, men min syster misslyckade med att be dem om hjälp, eftersom männen höll ständig koll på oss.
Sedan tappade jag bort min syster. Hon hade åkt till kontoret med de andra männen, förutom en av dem, som vaktade mig. Jag bad att få åka till kontoret. Men jag fick inte. Till slut smög jag ut. Jag rymde. Jag sprang. Jag kom fram till en å, som var mycket strömt. Eller hur man nu säger det. Jag vände, och hittade ett hus. Lamporna var tända, men ingen var hemma. Mannen hittade mig och vi började slåss. Jag gav honom en spark och skyndade vidare. Till häst. Sedan tog jag en cykel. Sedan sprang jag igen, och hittade ett förödande brott mot djur. En berättarröst förklarade brottet. Och det kändes som att jag hade skrivit om det i en skoluppsats.
Jag sprang till slut hem. Där trodde jag att jag var i säkerhet. Men de hittade mig. De var då ganska snälla, verkade det som. Men när jag och mamma skulle handla något i en kiosk så frågade en av männen, som verkade ha en extra koll på mig, mig vilket straff han skulle ge mig. Och han försökte kidnappa mig igen, och sedan ringde väckarklockan.